Minns ni Cayo??


Här hemma håller Björn och svärfar på att renovera sonens ena rum. När man bor i ett gammalt hus så får man en del överraskningar när man börjar gräva i saker. I detta rum var det så att golvet började luta i ett hörn och det visade sig att det var lite fuskbygge under som innebar att det bara var att riva upp och göra om. Inte nog med det utan två av väggarna behövde fixas med nya skivor och gips. Sen golvet fixades har rummet bara blivit stående ofärdigt. Sonen har bott i det yttre rummet under tiden. Men nu är det äntligen dags att fixa detta.

Under tiden har sonen flyttat in i mitt rum. Därför sitter jag nu i Björns arbetsrum och lånar hans dator. Hittade den här bilden på mig och Cayo. Minns ni Cayo? Tidig sommar 2012 hittade Björn en liten kaj-unge som ramlat ur boet på stalltaket. Vårt stall är ca 10 m högt och det fanns ingen möjlighet att lägga tillbaka honom. Eftersom vi har katter som hade ätit upp honom så tog vi in honom. Han var bara några veckor gammal och hade inte mycket fjädrar. Vi googlade och hade kontakt med experter och fick lära oss att man kunde ge honom uppblött hundmat. Så nu hade vi en bebis som åt, skrek, bajsade och sov. På natten sov han på Björns bröst för att få värme. Annars bodde han i en kattbur med halm i.

En liten kaja lär sig allt av sina föräldrar. Cayo lärde sig av oss. Det var en utmaning att få honom modig nog att lämna oss. När han blev lite äldre fick han sova i stallet. I början sprang han på fönsterbläcket och ville in och titta på tv på kvällarna. Då fick man förhärda sig kan jag lova. Det var tufft. Han var inte intresserad av andra kajor och promenerade mer än han flög. När vi gick på hundpromenad gick han med oss på vägen. Eller satt på armen, axeln eller huvudet. Under den här tiden hade vi alla tre konstant kaj-bajs på ryggen, axlarna eller håret.

Han blev kompis med hönsen och Zero. Han satt på fårens ryggar. ♥ Han var med överallt. När Björn byggde fårhus satt han på skruvdragaren och “hjälpte till”. När jag målade ett uthus fick jag se till att jag inte fick en vit kaja för han var överallt hela tiden. Han försökte stjäla hörapparat och örhängen. Älskade att picka på sårskorpor. En av våra grannar var över och stod med Björn och pratade. Han visste inte att vi hade Cayo. Plötsligt kom han och Björn lyfte armen och Cayo landade. Jag lovar att grannen tappade hakan, haha. ♥

Till slut, efter mycket jobb och övning så hittade han vänner bland kajorna. Minns två av dom sista gångerna han kom hem. Den ena gången gick vi på promenad. En flock kajor kom och Björn visslade på honom. Han kom flygande och landade på armen och vi kunde gosa lite och sen flög han igen. Den allra sista gången kom han när sonen och jag vattnade ute. Han kom och duschade lite i vattenspridaren. Satte sig på armen och gosade och flög sen. Jag sa till sonen att nu kommer han nog inte mer och det gjorde han inte heller. ♥

Jag ropar fortfarande på honom när det kommer kajor. Men han har aldrig kommit. Undrar om han lever.

Ñ

Leave a comment

Your email address will not be published. Required fields are marked *