Elva år sen…. 2 comments


Idag är det elva år sen pappa dog. Jag vill minnas honom som han ser ut på bilden nedan. Det var innan han blev sjuk. Min pappa var stark, både psykiskt och fysisk, rakt på sak och generös med sig själv och sin tid. Vad jag än bad om så gjorde han vad han kunde för att hjälpa mig. Jag brukar kalla honom för McGyver då han hade sina egna lösningar på allt. (För er som inte är lika gammal och dammig som jag så var det en tv-serie där huvudpersonen McGyver kunde lösa saker på det mest märkliga sätt. Typ bygga en lian av ett tuggummi och sånt.) Det är så jag vill minnas honom.

IMG_20160607_090722

Så här års minns jag tyvärr mycket av hans sjukdomstid och det är så plågsamt. De tre sista månaderna sprang jag mellan honom, jobbet och hemma. Sonen var bara sex år och kunde inte fatta vad som hände och varför jag inte var hemma med honom. På jobbet var det allmänt kaos. Och pappa var så dålig. Och så ensam. Jag bönföll honom att han skulle flytta hem till mig, men han ville inte vara till besvär. Istället satt han ensam i timtals. Han hade bara 10 % lungkapacitet på slutet och kunde inte ligga ner för då kunde han inte andas. Fy det var en hemsk tid. Jag har nog aldrig känt mig så ensam, överväldigad och maktlös som då.

I år skulle han ha fyllt åttio år. Jag önskar att han fått vara med om vår flytt ner hit till landet och Skåne. Han hade nog flyttat med oss. Jag önskar att han fått uppleva min son längre. Han var så stolt över honom. Min pappa lekte aldrig med mig, men han satt i timmar med min son. Han tog igen allt han inte gjorde med mig. De grävde djupa hål i sandlådan och de gick igenom alla bilar och bilmärken i billådan. De hade dinosauriesafari och vi åkte på otaliga bilturer. Jag önskar att han fått se hur fin och duktig han är idag. Han hade varit superstolt och mallig över att ha en så fin dotterson. ♥ Jag blev ofta helt galet irriterad på honom (för han var bra på att reta gallfeber på en) men han bara skakade det av sig. Jag behövde aldrig be om ursäkt för att jag blev muttrig – han bara flinade och frågade om jag var glad igen lite senare.

Hans sambo och ögonsten, hans katt Sotan, flyttade hem till oss när pappa dött. Han är idag 13 år.

IMG_20160606_093037

Så var du än är, lilla pappa, så saknar jag dig extra mycket idag! ♥♥♥


Leave a comment

Your email address will not be published. Required fields are marked *

2 thoughts on “Elva år sen….