Tradiga tankar… 2 comments


I natt har jag sovit dåligt. Jag har haft ett lamm i sängen och vaknat många gånger och försökt få i henne mat och ändrat ställning på henne och gosat. Våra flasklamm vi hade för ett par år sen höll på att tappa livsgnistan när deras mamma stötta bort dom. Då lyckades vi vända det hela och fick dom att vilja leva igen. Men som jag skrev i förra inlägget så gick det inte denna gång.

Nu känner jag mig allmänt trött och tradig. Jag har getingbo i huvudet och sand i ögonen. Jag hoppade över vävningen idag och går i ide här i min bubbla ett tag. Det har fått mig att tänka lite på att jag trots allt kommit en bit. Att jag stannade upp och kände att jag faktiskt vill vara hemma och att jag “tillät” mig att faktiskt vara det. En självklarhet för många men inte för mig. Jag är mycket plikttrogen och det är en bra egenskap många gånger, men också det som gjorde att jag fick min utmattningsdepression.

Jag har fått lära mig att ifrågasätta mina tankar och min inre dialog. Bland annat att ställa mig frågan hur jag skulle råda en god vän som var i samma situation som jag. Ofta är jag väldigt hård mot mig själv och jag inser många gånger att jag kräver saker av mig själv som jag skulle avråda en god vän att ens tänka på. Detta är en svår läxa att lära och jag ramlar i gropar ständigt. Men att vara medveten är enda sättet att få till en ändring.

Varför skriver jag nu detta? Jo, för att jag vet att vi är många som känner så här. Att dela med sig gör att det kan vara lättare för någon att börja tänka, söka hjälp eller själv börja dela med sig. Första gången jag öppet pratade om hur jag mådde var det en kvinna som sa “åh vad bra gjort av dig att komma hit och berätta”. Det värmde och det är också något jag vill föra vidare. Det är inte pinsamt att må dåligt och man är inte värdelös för att man visar sig svag ibland.

♥♥♥♥♥♥♥♥

IMG_20160223_110926


Leave a comment

Your email address will not be published. Required fields are marked *

2 thoughts on “Tradiga tankar…

  • Josefin

    Känner igen mig i det du skriver. Idag hade jag anmält att jag skulle vara med på hundpromenad, och sen miljöträning inne på ett fik. Inget tvång, och man betalar om man fikar. Hade även lovat en vän skjuts.
    Kände dock imorse att jag hade ingen lust, och sambon sa “Stanna hemma då”. Ja, men det går ju inte, jag har ju sagt att jag ska komma, plus vännen som skulle åka…

    Ibland är det skönt att man är plikttrogen, för det kan ju bli bättre än man väntade sig, och man hade trevligt och orkade med. Men ibland känns det rätt tungt.

    Kommenterar inte så ofta, men följer din blogg, och det är intressant att läsa om livet på gård (som jag drömmer om), och allt annat du skriver om med! 🙂