Hej då Missan. ♥♥♥ 3 comments


Missan

Idag är det en sorglig dag. Vi har varit tvungna att låta vår fina Missan somna in. 🙁

Det började lite smått i förgår att hon jamade och var lite ynklig som hon kan vara när hon mår illa och behöver kräkas hårbollar. Vi tänkte inte så jättemycket på det. Sen igår morse så började hon få märkliga anfall där hon väste/fräste samtidigt som hon snorade, dreglade och kissade på sig. Det hände några gånger och jag pratade med veterinären. Vi kom överens om att avvakta lite och ifall det blev akut åka till Djursjukhuset.

Senare blev det akut och anfallen kom allt tätare. Vi fick komma in nästan på en gång och jag lyckades filma ett anfall så veterinären fick se vad som hände. Hon blev inlagd för observation över natten och de tog en stor mängd prover. Vid lunch idag ringde dom och berättade att proverna var fina och ultraljud och andra undersökningar inte visade något konstigt. Det betydde tyvärr att det var något allvarligare. Hon hade haft en stor mängd anfall och var påverkad och medtagen. Det kunde vara epilepsi, parasiter i hjärnan, tumörer och en mängd andra saker. För att hitta orsak var hon tvungen att genomgå många fler prover. Provsvar skulle dröja och medicinering var lång och oviss. Vi valde att hon fick somna in. Veterinären stod bakom vårt beslut. Vår fina Missan skulle inte behöva lida mer.

När vi kom in för att säga adjö till henne blev hon glad att se oss. Hon var så ynklig och medtagen. Hon såg så oändligt trött ut. När hon fick lugnande somnade hon direkt och hjärtat stannade på bara några sekunder. Hon sjönk ihop och såg så fridfull ut. Vi tog hem henne och hon låg i mitt knä hela vägen hem. Sonen, Björn och jag hade en fin begravning och vi känner att hon fick ett fint avslut.

Jag har suttit och funderat lite över våra 14 år tillsammans med Missan och här är några minnen.

  • Strax innan sonen fyllde tre år fick han Missan. Pappa, Björn, sonen och jag åkte in till Stockholm och hämtade hem henne. Hon var så liten att hon kunde sova i min hand. Sonen döpte henne till Missan Lussekatt Karlsson.
  • Hon var sonens katt från första stund. När de båda var små sov hon på hans kudde och låg han i vägen bet hon honom i öronen tills han flyttade sig. Under hela hennes liv har hon hållit sig till sonen. Det har varit hans katt och han har varit hennes bästa vän. De senaste åren har hon alltid sovit hos honom och på honom. Varje natt. På kvällarna låg hon bredvid honom i soffan eller i hans knä. Mig och Björn brydde hon sig aldrig lika mycket om. Ibland men bara på hennes villkor. Sonen och hon hörde verkligen ihop så det är mycket tomt och sorgligt för honom nu. 🙁 ♥
  • Hennes första tio år var hon innekatt. Under en period hade vi landsställe och då var hon utekatt på helgerna och inne i veckorna. Det var aldrig några problem. Hon rymde ibland hemma, men kom alltid tillbaka när hon var klar. 🙂 Sen vi flyttade hit till gården har hon fått göra som hon vill. Dörrarna står öppna. Hon har oftast valt att vara inne eller sitta ute på terassen och mysa.
  • Hon har alltid varit vår primadonna. Hon var en liten katt, även som vuxen, men hon krävde sin plats. Hon visste hur hon skulle göra för att få special treatment. De andra katterna och Zero har alltid vetat att hon är nummer ett.
  • När pappa dog för tio år sen flyttade hans katt Sotan hem till oss. Han och Missan har haft ett lite hat-kärlek-förhållande. Sotan hade en period när han var lite elak mot Missan men hon fick sin hämnd när Zero kom. Om Sotan gjorde något, jamade Missan och då kom Zero och då sprang Sotan. Haha, det lärde hon sig snabbt! ♥♥♥

Fjorton år blev vår fina Missan. Det är en lång tid. Tänk att en så liten filur kan betyda så mycket. Jag saknar henne redan så det gör ont. ♥♥


Leave a comment

Your email address will not be published. Required fields are marked *

3 thoughts on “Hej då Missan. ♥♥♥

  • Elisabeth

    Hej!

    Hittade din fina fina blogg från kaninsidan där du kommenterat mina inlägg om hittekanin och oväntade bäbisar.

    Jag måste få säga, din blogg är SÅ FIN, och inlägget om Missan knep rejält om hjärtat … Det är skönt att få läsa om människor som verkligen behandlar djuren med kärlek och respekt.

    Varje sommar åker dottern och jag till Skåne, där hon går på ridläger och jag skrotar omkring en vecka för att vara i närheten (vi bor i Stockholm), och jag hoppas innerligt kunna komma till er gårdsbutik nästa sommar!!

    Jag önskar dej och din familj allt gott, hälsa speciellt de fina fina grisarna från mej!

    Elisabeth :o)