Trofasthet


Idag har jag funderat på det här med trofasthet. Man har en massa olika egenskaper och man uppskattar vissa mer än andra. Trofasthet är något jag håller mycket högt. För mig innebär trofasthet att man håller fast vid något oavsett om det stormar. Det kan vara att man kämpar för sitt äktenskap även de gånger man står långt ifrån varandra. Björn och jag har haft tunga perioder och det som hjälpt oss är att vi håller fast vid varandra och det vi lovat varandra en gång (apropå det så på lördag har vi 17-årig bröllopsdag! ♥ 🙂  ). När man är ute på andra sidan är man ofta starkare som par och kärleken ännu tydligare än den var innan.

Det kan vara att man håller fast vid sin tro eller åsikt trots att man möter människor som tycker annorlunda. Det krävs en hel del självförtroende för detta. Som ung kunde jag vara mycket svajig när det gällde att stå för något jag tyckte och tänkte. Det kan fortfarande hända att jag tycker det är jobbigt men i stället för att hålla med om något jag inte tycker så kanske jag väljer att inte säga något alls. Det är fortfarande lite svagt men man får välja sina tillfällen. Jag uppskattar människor som säger vad dom tycker och står för det och jag vill gärna vara sån själv. Jag har en stark önskan att vara till lags och inte vara till besvär och det ställer till det ibland, men man lär sig med åren! Inte bara fel att vara 40+, man får lite mer skinn på näsan. 😉

En annan sak är vänskap. “I nöden prövas vännen” heter det ju, och detta tänker jag ofta på. När en person har det som tuffast och kanske är som mest otillgänglig – det är ju då en god vän behövs som allra mest. Det känns mycket självklart men det kan vara väldigt svårt. Man vill inte trampa på ömma tår och man vill inte tränga sig på. Men många gånger när man väl tar steget så brukar man få höra “tack, vad skönt att du hörde av dig” eller “tack för att du finns”. Jag träffade en bekant på affären ett tag efter hennes man gått bort. Eftersom vi inte känner varandra så bra visste jag inte vad jag skulle säga riktigt så jag bara kramade henne och sa “beklagar”. Det hon sa då var “tack för att du inte undviker mig eller det som hänt”. Så jag tror att man allra oftast SKA ta det där steget fram eller ringa det där samtalet. Men det är inte alltid lätt. Men en trofast vän är guld värt.

Jag har några få riktiga vänner som står mig nära ända ner i hjärteroten. En av dom har det tufft just nu och hon är med mig i mina tankar varje dag. Om du läser detta vill jag att du ska veta att vi (jag vet att jag inte bara talar för mig själv) finns här – alltid. Vad du än gör och vad du än bestämmer dig för så är du vår vän som vi värnar om och älskar. Inget du gör kan ändra på detta. ♥♥♥

Avslutar med en bild på den mest trofaste som finns – Världens Finaste Zero. ♥

Ñ

Ñ

Leave a comment

Your email address will not be published. Required fields are marked *