Nimis


Igår tog sonen och jag en sväng till Kullaberg efter skolan. Vi hade bestämt oss för att leta efter Nimis, Lars Vilks omtalade skapelse. Vi visste åt vilket håll vi skulle men inte mycket mer. När vi svängde in på ett ställe hade vi tur och såg “Nimis 2,1” skrivet på ett träd. Vi körde en bit till och fick sen parkera. Sen var det bara att leta efter gula markeringar. De fanns på staket, träd och stenar.

Vägen var jättesvår, det lutade neråt och det var bara rötter och stenar. Jag har lite ont i en fot och är hyfsat höjdrädd så det var en utmaning kan jag lova! Jag var helt svettig när vi till slut kom fram.

Väl framme fick vi höra att Lars Vilks själv var på plats. Vi fortsatte vår klättring neråt, nu inuti Nimis. Det är en helt otrolig skapelse, så enormt stor! Mycket stadig och välbyggd för att vara gjord av pinnar och drivved. Lars Vilks kallar ju platsen Ladonien och har utropat den till en självständing stat.

En bit ner mötte vi människor på väg upp. Jag insåg att en av dem var Lars Vilks. När vi väl möttes och klämde oss förbi varandra berättade han att vi hade tur som träffat Ladoniens drottning! Han bar hennes krona i en ask. Vi hälsade lite förvirrat och fortsatte neråt. Vi vände innan vi var ända nere vid vattnet, bara på grund av mig. Jag tog slut helt enkelt.

Vägen upp var mycket lättare. Ansträngande självklart, hjärtat bankade och jag var mycket andfådd. Men det var inte läskigt så som nervägen varit. Sonen skuttade både ner och upp som en liten bergsget medan jag plågsamt skumpade fram. Ja ja… Vi ska absolut tillbaka och ta med oss Björn och lite fika! Då är jag förberedd på vad som väntar och det kanske inte är lika läskigt.

Leave a comment

Your email address will not be published. Required fields are marked *